 |
Medlemmar online: 0
Antal medlemmar: 2797
|
|
|
|
 |
|
|
 |
05-11-22
Ta ställning för den iranska arbetarrörelsen!
Medierapporteringen från Iran berättar om kärnvapen, ultrakonservativa ministrar och oroväckande kompromisslöshet. EU och USA överväger att dra den islamska republiken inför rätta. Bushadministrationen har sagt sig vara redo att anfalla landet. Irak var ett misstag, där amerikanerna fastnade i ett träsk av markstrider och terrorkrig. Nästa gång ska det bli luftanfall.
Inom Iran rapporterar media främst från de många arbetarkonflikterna. Efter tjugofem år av sönderfall och statlig dominans börjar en oberoende och solidarisk arbetarrörelse växa fram. När den iranska revolutionen 1979 slogs tillbaka av Islamska republiken lamslogs rörelsen av massarresteringar, avrättningar och infiltrering. De arbetar- och folkråd, shoras, som styrt ekonomin under den korta revolutionen togs över av statsagenter eller krossades.
Iran Islamska Republik fortsatte att motarbeta befolkningen och införde en närmast nyliberal ordning där visstidsarbete, privatiseringar och massuppsägningar blev till praxis. Arbetslagstiftningen uppmanade till svältlöner, och år 1990 förbjöds arbetarna officiellt att organiseras sig självständigt och att strejka. Undan för undan har miljoner arbetare ställts utanför det lilla arbetsskydd som finns på grund av nya lagar. Syftet är att maximera profiten för den totalitära staten både i offentlig och privat sektor.
I januari 2004 sköts fyra demonstrerande gruvarbetare ihjäl i staden Khatoon. Över hela landet svarade arbetare med att hålla fem tysta minuter och arbetsnedläggelse. Det var början till en våg av protester som pågått sedan dess. På första maj samma år organiserades samordnade aktioner i flera städer, och en resolution antogs. ”Iranian Workers’ May Day Resolution” tar bland annat upp kraven på organiseringsfrihet, pensionsförmåner, rättvisa löner och säker arbetsmiljö, kvinnors rättigheter och kriget i grannländerna.
År 2005 har två olika kommittéer bildats med syftet att samordna och etablera arbetarnas oberoende organisering. En offentliggjordes på första maj och talar för en kamp för resolutionens krav. Den andra förlitar sig på nationell och internationell lagstiftning, som för närvarande aktualiserats av Republikens förhandlingar om inträde i ILO.
Arbetarrörelsen och arbetarnas makt växer trots den aggressiva repressionen och hotet om ockupationskrig. Fackligt aktiva och arbetarpartier i Iran menar att allt pekar på en intensifiering av arbetskonflikterna. De kallar på den internationella fackföreningsrörelsen att visa sin solidaritet, och att hjälpa dem i deras kamp mot den konservativa regimen.
I svensk media tystas deras framsteg ner för att ge plats åt Bushadministrationens krigspropaganda. Stormakterna bereder väg för sin vilja att bekämpa Islamska Republiken med flyganfall och amerikansk ockupation istället för att låta den iranska arbetarrörelsen förändra inifrån. I Irak dog hundratusen civila, 70 procent av de överlevande blev arbetslösa och alla kastades in i ett våldsamt kaos. I Iran skulle arbetarrörelsen återigen krossas och situationen bli minst lika illa.
När vi demonstrerade mot Irak-kriget hade beslutet om anfall redan tagits. Nu har vi en chans att säga ifrån tidigare, och att mobilisera för ett alternativ till ockupationskrig. Stöd den iranska arbetarrörelsen, kvinnorörelsen och de radikala studenterna, inte stormakternas och företagens oljeintressen. Visa att de iranska arbetarna inte är ensamma!
Källor:
Campaign – Iranian Workers are not alone (2005): Open letter to workers organisations
San’atgar Fatemeh (2005): Workers Movement Growing In Iran, LabourStart.org
Weinberg Eliot (2005): Vad jag hörde om Irak, Ordfront Magasin 4/05
|
|
|
 |
|
|
 |
|
Din chef eller förman ger dig fler »- eller annars»-order i veckan än polisen gör på tio år.
Bob Black
|
|
|
|
|
|
1. 
= Inloggad medlem
