 |
Medlemmar online: 0
Antal medlemmar: 2797
|
|
|
|
 |
|
|
 |
05-11-08
Krönika: Motstånd i sen-modernismens Sverige
I antikens Grekland levde man i små stadsstater där något som kom att kallas demokrati utvecklades. Ett system där en skara privilegierade fick utrymme att säga sin åsikt om saker och ting i det offentliga rummet, på den här tiden var det ofta på torgen, och där det uppmuntrades till aktivt deltagande i samhällsfrågor. Dock var det bara fria män som fick det här utrymmet, inflyttade, slavar, köpmän eller kvinnors åsikter var inte intressanta. Själva stadsstaten med torgen som centrum sågs som det naturligaste sättet att leva och evigt. De hade fel, stadstaten var inte evig men deras idéer om medborgarskap fick via krokiga vägar gehör nästan tvåtusen år senare.
Mellan 1200 och 1600-talet skedde en revolution i mänskligt tänkande. Människor förklarade sig herrar över sina egna liv och den gudomliga kyrkans transcendenta makt utmanades. Ett nytt plan erkändes, det vi kan påverka och allt låg inte längre hos gud. Hardt och Negri talar om upptäckten av immanensplanet och början på en europeisk modernitet. Kunskaper skiftades alltså från det transcendenta till det immanenta planet och följaktligen blev kunskap ett redskap för att transformera naturen och ett praktiskt verktyg. De skapande krafterna som tidigare hade anförtrotts till de himmelska Gudarna togs nu ner på jorden och den filosofiska revolution banade väg för moderniteten som revolutionär process. Dock inte utan kriser, det var en tid av religiösa krig, sociala krig och inbördeskrig.
1700-talet i Europa kännetecknades av ett samhällssystem som brukar kallas feodalism. Det innebär i korta drag en indelning i fyra klasser: adel, prästerskap, borgare och bönder. Adeln ägde mark som förvaltades av bönder som tvingades att arbeta i utbyte mot mat och husrum. Borgarna bodde i städerna och var ofta rika men mycket få i antal. Handel fick nu större betydelse och med ny teknologi och effektivare matproduktion utvecklades, med start i England, samhällssystemet och städerna växte och nya maktstrukturer konstituerades. I och med att fabriker utvecklades uppstod nya ägarförhållanden och arbetare tvingades sälja sina kroppar. Fabriker var ägda av herrar med kapital och med ett intresse av öka detta. Istället för att få ta del av skördarna och på så sätt tjäna sitt uppehälle direkt omsatt i mat kom man nu att sälja sig för en handfull mynt som man i sin tur fick byta mot vad man behövde. Lönearbetet hade uppstått och de fyra klasserna ersattes av två, de som äger produktionsmedel och köper arbetskraft och de som säljer sin arbetskraft. Effektivare matproduktion och hälsovård bidrog till en enorm befolkningstillväxt och utveckling kunde tuffa vidare i accelerande hastighet. Ackumulation av kapital och ökade vinster tvingade fram en ny maktapparat och nationalstaten tog form på allvar. Befolkningen förvandlades från att ha en passiv roll som en monarks undersåtar till aktiv roll som medborgare.
Problemet var nu dock att det här nya kapitalistiska systemet kom att kräva ökade marknader och resurser för att utvecklas. I Europa tog träden snabbt slut och silvergruvorna började sina. Vad skulle man nu göra? Kolonier runt om i världen som man hämtat hem slavar, råvaror och kultur ifrån fanns redan. Nu var det dags att ta det naturliga steget och sprida sig ut över världen på allvar. Europa blev för litet och massiva utvandringar till Amerika och Australien blev utvägen för den oönskade, må hon vara fattig, kriminell eller av avvikande åsikt eller religion. Vad de alla hade gemensamt var dock det nya samhällssystemet. Vart än den vita mannen tog sig var det önskan om rikedom och ett bättre liv som drev. Om inte lokalbefolkningen kunde övertalas sköts de ihjäl, tvingades in i det nya systemet eller sattes i reservat.
Nu började också medborgarna ta sig ton och kräva fri- och rättigheter som de tidigare inte hade haft, vagt inspirerad av de antika idéerna om medborgarskap. Efter massiva kamper vanns delsegrar och man förhandlade fram rättigheter till att organisera sig fackligt och allmän rösträtt genomfördes. Istället för gamla monarkier och andra odemokratiska styresskick växte det fram en modell med folkvalda ledare och parlament som till syns skulle blidka pöbeln. I början av 1900-talet utkämpades strider i vart och vartannat land i Europa om makten över staten och principer om allmän rösträtt spred sig som en löpeld genom Västeuropa. Efter att ha experimenterat med olika former av planekonomi och enpartistyre verkar idag även östeuropiska länder hoppat på samma linje som Västeuropa med fria val och en marknadsreglerad ekonomi, även om det finns några tappra undantag.
Globalisering
Det som sker idag är att hela planeten för första gången är sammankopplad av gemensamma ekonomiska regler trots kulturell diversitet och variationer. Denna logik som finns i ekonomin, och dess samhälle och kultur, ligger bakom allt socialt handlande i vår värld av ömsesidiga beroenden. Den nya formen av kapitalism kännetecknas av organisatorisk flexibilitet och en större makt åt företagsledning gentemot arbetskraften. De områden som är av vikt för kapitalismen kopplas samman med ny effektivare teknologi samtidigt som de utan större vikt i den dynamiska kapitalismen lämnas efter. En individualisering av arbetskraften har försvagat kollektiv organisering och avreglering av socialt skyddsnät leder till att de sociala klyftorna ökar.
Arbetarklassen kunde i industrisamhället sätta hårt mot hårt och kämpa på fabriksgolvet. Det kunde man eftersom man hade ett starkt vapen i den egna arbetskraften. Så är det inte längre. Individualiseringen av arbetet och en global underbudskonkurrens gör att den enskilde aktören riskerar att ställas utanför varje sammanhang, att bli ekonomiskt irrelevant. Enligt Ulrich Beck lever vi nu i "den andra moderniteten" där den första kännetecknades av en enhet mellan stat, samhälle och individ. Det som sker idag är att denna enhet håller på att upplösas. Transnationella företag har spelat ut nationalstater mot varandra genom att flytta mellan länder till de med mest fördelaktiga förutsättningar, ofta skräddarsydda i allians med underbudsivriga regeringar. Detta har börjat lösa upp de enskilda staternas makt och ger den till företagskolosserna. Makten har blivit global och staterna har inte samma chans att påverka som de har vant sig vid. De transnationella företagens makt springer inte ur att de kan flytta sin produktion från ett land till ett annat och globaliseringens ekonomiska effekter utan från det offentliga bruset om det hotet. När fackföreningar och politiska krafter i skräck för utvecklingen de själva leder tvingas förändra ”investeringsklimatet” vinner företagen makt och densamma blir inte längre ett hot utan reell.
För att motverka det här anser Beck att postnationalstaterna skall samarbeta transnationellt med andra aktörer om de skall kunna återta inflytande av hur samhället skall utvecklas. Detta samarbete för att påverka globaliseringens dynamik och förändringar av grundvalarna kommer att spränga den gamla vänster-höger-schematiken och påtvinga nya transnationella allianser.
Tidigare under industrialiseringen såg man helhjärtat positivt på utveckling medan man idag ser att med teknologisk utveckling kommer också än fler diffusa risker, atomkraftverk kan gå sönder, växthuseffekten, grundvattennivån sjunker osv. Om de här riskerna skall kunna motverkas och bearbetas kräver de samarbete på samma plan som de verkar, det globala och transnationella.
Sociala Rörelser
En social rörelse kan beskrivas som en sammanslutning av individer som samarbetar för att få till en social förändring. När/om rörelsen institutionaliseras upphör den att vara en social rörelse och övergår då till en organisation. Dagens sociala rörelser bygger på en lång tradition även om de tidigare ofta har varit religiösa sekter. På 1600-talet protesterade man mot borgarnas stöld av småbrukares jord på allmänningar och idag för jordlösa bönder i Latinamerika en kamp för rätten till jord att bruka. Senare kom man att slåss för fri- och rättigheter kopplade till att behoven ändrades med annorlunda förutsättningar och nya samhällssystem.
Vad som händer nu är att de gamla sociala rörelserna kompletteras av nya och tvingas förhålla sig till globaliseringen och de nya arenorna för motstånd som har uppstått. Transnationella företag, försvagade nationalstater, globala rörelser m.fl. slåss alla om att synas i mediebruset och om makten över vilken riktning utvecklingen skall ta.
De gamla rörelsernas kampformer, till exempel i form av strejker, börjar kompletteras med de nya rörelsernas mer aktionsinriktade civila olydnad. Nya globala nätverk som skapas utgör också en betydande konsumentmakt som kan utmana transnationella företag - globalt och lokalt.
I slutet av 90-talet växte det fram globaliseringskritiska rörelser som började prata om rättvisefrågor - Vems globalisering är det? Vem tjänar på den? Man fokuserade på de stora organisationerna och drog fram dem i ljuset. Internationella Valutafonden (IMF), Världsbanken (WB) och stora handelsorganisationer (WTO m.fl.) kunde inte längre sätta agenda ifred utan helt plötsligt började folk bry sig. Men vart var den parlamentariska demokratin? De kritiska rösterna som hördes kom från utomparlamentariska grupper och sociala rörelser.
I februari 1998 möttes rörelser från alla kontinenter i Genève för att sjösätta ett världsomfattande koordinationsnätverk för motstånd mot den globala marknaden, en ny allians av kamp och solidaritet kallat Peoples Global Action (PGA) var född.
Med protesterna mot WTO-toppmötet i Seattle i november 1999 flyttades motståndet åter ut på gatorna på ett sätt som knappt setts i väst sen den tumultartade tiden kring -68. Om första stadiet för rörelsen var mobiliseringar mot kapitalets toppmöten och nyliberala reformer, har rörelsen nu på börjat sitt andra stadium: uppbyggandet av egna globala strukturer och en egen motmakt. Det började röra på sig och motståndet mot den ekonomiska globaliseringens konsekvenser var uppenbart tydligt och svårt att bortse ifrån, även för stora kolosser som IMF, WB eller WTO.
Nationalstaternas hotade suveränitet och transformationen av deras makt tvingar fram reaktioner. Beck föreslår att den transformerade nationalstaten handlar i allians med andra stater, icke-statliga organisationer och rörelser i gränslandet mellan det lokala och globala för att inte förlora inflytande till transnationella företag. I detta gränsland rör sig även de moderna sociala rörelserna. Organisationer som ATTAC förespråkar en skatt på valutaspekulationer och skuldavskrivning av de fattigaste ländernas skulder samtidigt som de arbetade på ett lokalt plan med till exempel bojkotter av stora företag. Att se hur det lokala samtidigt är globalt är det nya motståndets styrka. När Zapatisterna i Chiapas förklarade krig mot Mexikos regering var det inte enbart diktaturen i sig de ville störta, det var hela systemet bakom man reste sig mot. Även om deras kamp är högst lokal är deras retorik global och tilltalande för de traditionella motståndsröleserna.
"Av de gamla maktstrukturerna återstår bara oordnade rester av det komplicerade bygge som under årtionden bevarade makten. Ett myller av särintressen, och av personligheter som företräder dessa intressen, flanerar runt i de allt trängre korridorerna i nationernas olika maktcentrum. De gamla politikerna ersätts av nya modeller: politiker med tusen ansikten..." (Subcomandante Marcos, 1998.)
Inspirerade av Zapatisterna i Mexiko hålls det rådslag i Europa där globaliseringsrörelsen försöker vända sig utåt för att förankra sin politik i människors vardag. Idén kommer från hur gerillan i Chiapas går runt i byarna och diskuterar deras mål och medel och på det sättet starkt knyter det civila motståndet till det militära. Det kan vara lätt att reagera på orättvisor långt borta men att knyta an till grannarnas problem kan vara svårt och det är den problematiken man vill komma åt med rådslagen. Systematiska privatiseringar, nedskärningar i den offentliga apparaten, social utslagning, segregering, utbrändhet, arbetsskador, låga löner och så vidare visar på at den nyliberala världsordningen inte bara drabbar andra utan att globaliseringsproblematiken i allra högsta grad är en del av vår vardag.
Frustrationen över den nyliberala politiken kan leda till en mängd splittrade åsikter och känslor. Efter Seattle kom media att fokusera på de våldsamma protester som tog vid. För att undergräva uttrycken för att allt inte stod rätt till blåste man upp de få yttringar av våld som skedde. Man talade om en opolitisk anarkistcirkus av bråkstakare i media medan man i Sverige dömde på diffusa grunder och hänvisade till att de var välförberedda och motståndare till demokratin. Toppmötesprotester kom att betyda stora demonstrationer med ett så kallat "svart block" som kastar lite sten på McDonalds-skylfönster och putter lite på kravallutrustad polis som svarar med batonger, tårgas och vattenkanoner. Även om inte alla toppmötesprotester går våldsamt till finns det dock en skarp kritik om att det motståndet mest är symboliskt. Visst fungerar det bra i TV och ser snyggt ut på bilder och i artiklar med 200 000 personer som tågar för en gemensam sak. Men risken finns att det globaliseringskritiska motståndet reduceras till symboliskt , en subkulturell livsstil som kan fångas upp av kapitalet genom att enbart bli ytterligare ett konsumtionsmönster bland många andra.
Arbetarrörelsen är idag splittrad och skiktad och har inte varit så här svag sen den växte fram under 1800-talet. Socialdemokratin har kapitulerat, nyliberalism och individualisering har krossat den organisering som fanns. Konsekvenserna av den socialliberala marknadsekonomins globalisering är överallt, nya arenor för motmakt uppstår ständigt och förvaltar arvet från arbetarrörelsernas kamp på 1800 och 1900-talet.
Och nu då..?
Eftersom nästan hela jordklotet idag delar ödet att leva under samma ekonomiska systems förunderliga logik blir beröringspunkterna mellan olika sociala rörelser också globala. Konsekvenser av att betydelsen av rumstidsliga restriktioner minskar med effektivare kommunikationer berör även det revolutionära motståndet då allianser kan knytas och erfarenheter delas med sig av enklare. Om en metod fungerar i en stad sprids det snabbt av media, internet och andra forum runt om i världen och försök kan göras nästan omedelbart på andra sidan jordklotet. Retoriken har blivit global och motståndet söker beröringspunkter hos varandra för att bekfräfta sin existens. Samtidigt som man sträcker sig ut över världen och söker efter gemenskap växer det även en medvetenhet om att det lokala är globalt. Kamper hänger ihop och styrkan hos sociala rörelser finnsnär de inser det.
Protesterna mot nedläggningar i vården engagerar inte bara sjuksköterskor, patienter och anhöriga. Även andra fack, sociala rörelser och upprörda medborgare ser effekterna av en vidrig ekomonsk politik och reagerar. När traditionella partier och fackföreningar förlorar anhängare handlar det knappast om ett minskat poltitiskt engagemang utan snarare om att nationalstatens suveränitet inte längre tas för given. Abetsplatskampen förs nu annorlunda och snarare på ett individuellt plan. När nationalstaten anses ha förlorat sin makt spelar det inte längre roll vilket parti som styr nationens ekonomiska politk. Om nu fackföreningar, politiska partier och förbund förlorar makt och inflytande har de sociala rörelserna chans att ersätta dem och måste också göra det om demokratiprojektet skall utvecklas och inte helt enkelt lämnas att dö. Utan partier och fack har vi kanske bara företagskolosserna kvar som maktfaktorer? Och vad man än må tycka om transnationella företag så måste det vara svårt att tro de skulle vara demokratins beskyddare. I kapitalismens logik ingår tyvärr inga garantier mer avancerade än de hos en hungrande svärm med gräshoppor.
Vad de sociala rörelser måste göra nu är att avancera och fyllla det tomrum som uppstår när/om de traditionella organisationerna tappar anhängare. Om staterna verkar paralyserade inför den nya ekonomiska ordningen och riskerar att förlora sin makt i försök att blidka storföretag och transnationella allianser kanske den suveräna staten hör till historien men dess medborgare har nu allt att vinna.
autonoma kärnan 04
På begäran av krönikören publiceras krönikan anonymt
Krönikan diskuteras i:
http://www.s ocialism.nu/index.php?page=forum§ion=thread&id=14233
|
|
|
 |
|
|
 |
|
Kvinnor som uppför sig väl skriver sällan historia.
Laura Conners
|
|
|
|
|
|
1. 
= Inloggad medlem
